Norsk konfirmation
Hej på er!
I torsdags var vi och hämtade vår spegel vi beställt till hallen. Ooh så stor den var, men perfekt! Den sitter som en smäck och nu får vi hoppas att den hålls på plats också. Man bli lite skraj när väggarna bara är av en skiva gips. Men efter alla vi pratat med och fått rätt skruv, plugg osv så bör det rimligtvis hålla. Så nu är hallen klar faktiskt. I framtiden vill jag nog ha en typ av bänk på motsat sida av skänken, men det får som sagt komma senare. Fint blev det iallafall!
I helgen var vi hos min familj i Norge för att fira min lillasyster Claras konfirmation! I Norge är konfirmationen något av det största som händer en ungdoms liv, precis som studenten är för oss svenskar. De firar inte studenten alls som vi gör. Så det var en himla uppståndelse och firande, superroligt!
Något som var väldigt annorlunda med hela konfirmationen var kyrkodelen. Så otroligt annorlunda mot den svenska kyrkans konfirmation. Hela gudstjänsten var en blandning mellan ståuppkomik, zigenarmusikfest och pyroteknik haha.. Prästen skämtade hela tiden och fick alla åhörare att skratta. Han talade om en händelse ur Bibeln där Judas stod vi nån koleld (har inte riktigt koll på det där) och då plockade han fram en påse med kol, hällde på tändvätska (inne i kyrkan alltså!) och tände sedan en tändsticka... Alla tittade spänt och trodde verkligen han skulle tända på, men han släckte den och skrattade högt. Haha, vilken show. Sen var en av psalmerna en riktig glädjekick - en blandning mellan polka och "zigenarmusik" med bjällror, handklappningar och "Hej! Hej! Hej!"-rop! Haha.. Udda, men ganska kul! Efter gudstjänsten var det lite fotografering och sedan åkte vi hem till mamma (galen utsikt från huset!!) för att umgås och fira hela dagen. Massor med god mat och efterrätter tills det sprutade ur öronen på en haha.. Riktigt gott, välplanerad mottagning och en Clara som blev supernöjd med alla presenter :) Världens bästa lillasyster!
I Oslo bodde vi på Scandic Oslo Airport som ligger intill flygplatsen Gardermoen. Vi gjorde det lätt för oss då vårt flyg hem gick redan 07.30 på söndag morgon. Men hotellet var superfint, bra service och grym frukostbuffé. Dock var hotellet typ överbelastat med asiater, helt galet! Och det sjukaste av allt - ingen av dem hade något som helst bordsskick! Det var helt knäppt. De satt vid borden, slängde i sig mat, använde brödskivorna som tallrik och skyfflade in mat, tuggade med öppen mun, ställde inte in stolarna efter sig, spillde och sölade ner totalt, stoppade mat i handväskorna osv. Jag och Philip satt helt chockade. Man vet inte vad man ska tro. Kanske hade de riiiiiktigt bråttom till ett flyg? Eller mellanlandade så att de åt upp sig inför en långflygning? Eller var de helt enkelt inte vana vid att se mat uppdukat sådär, att de fick ta vad de ville? Jaja, hursomhaver. Man tappade matlusten ganska snabbt.
Väl hemma, kl 11 på söndag morgon, kramades vi med Mio som var sååå mysig! Som vi saknat honom och han uppenbarligen oss! Sen tog vi kvällen och somnade gott.
Idag fick jag ett telefonsamtal om att jag ska på en jobbintervju imorgon, hoppas hoppas att det går bra! :)
Natalia
DIVERSE
I detta nu sitte vi i bilen till Helsingborg - det är klippning på gång. Philip ska bli fin i håret inför vår lilla Norgetripp till helgen då min lillasyster konfirmerar sig.
Igår var vi på Play offen till Champions League - det var vår HIF som mötte skottska Celtic. För er som inte kommer ihåg så var ju allas vår kära Henke Larsson där i många år, och nog har han satt sina spår. Inte nog med att skottarna fortfarande hyllar honom som den största människan på jorden ungefär, så tror jag de har anammat ganska mycket av hans spel också. Skickligt passningsspel, få skott på mål dock bra sådana. De gröna vann med 2-0, vilket väl inte var helt otippat, men fasen va kul det hade varit om HIF kom med till Champions League... Ooh, hisnande tanke. Men men, en returmatch väntar i Glasgow på tisdag så vi får väl se hur det går :) Rolig match att se på var det iallafall!
Påvägen hem körde vi förbi en kiten taggig krabat som fastnat i en shakebehållare - såna som man får på McDonalds ex. Not that I'd know egentligen, hatar McD. Uuh! Iallafall, vi stannade bilen, hjälpte igelkotten ur plasten och sen skyndade han vidare. Liten måste varit vettskrämd, stackaren. Jaja, en god gärning gjord iallafall.
Jo, igår fick vi våra hallampor! Woho, de blev perfekta på plats så nu väntar vi på spegeln vi ska hämta imorgon. Blir nog även en sväng in på Lauritz för att kika på en eventuell bänk till hallen. Men det får bli ett senare inköp - ni kommer väl ihåg inköpsstoppet? :)
SÅ HUR HAR VI DET NU DÅ?
Long time, no see! :)
Sedan vårt senaste inlägg har det hänt mycket! Vi har hunnit flytta ner, packa upp och inreda, och funnit oss till rätta här i vårt nya vackra hem. Vi trivs som fisken i vattnet, och för varje dag som går känns det bara mer och mer rätt! Jag har också börjat jobba ideellt som tränare i Vejby IF och tränar ett litet tjejlag på 9-10 år, supermysigt och roligt! Vi hade årets första seriematch idag vilken tyvärr förlorades, men man gick därifrån med väldigt tydliga tankar om vad tjejerna behöver jobba på - markeringar! Haha... Åh vad jag minns när man själv var i den åldern och skulle lära sig allt :)
Tänkte faktiskt inte skriva så mycket mer, utan låter lite bilder nedan tala för sig själva! :)
Både morgnarna och kvällarna här nere är helt magiska. Kvällarna speciellt då solen går ned precis över havet framför vår uteplats. Vi sitter ute varje kväll nu när det är så varmt. Lyssnar på vågorna, båtarna och barnen som leker i vattnet, njuter av en kall dryck och lite kvällsfika, pratar tills solen går ner och busar med Mio leker i gräset. Han trivs fantastiskt bra han också!
Livet leker!!
/ Natalia
SNART
Sjuttioåtta dagar kvar. 78!! Det är ju hur snart som helst!
Philip går och säger hela tiden att han börjar bli stressad över allt som ska göras innan, medan jag svarar med "äääh det är lugnt, det är ju hur lång tid kvar som helst, tre månader, chiiiill!". Mhm. Kanske får äta upp det nu, för jag känner nog att stressen börjar komma krypande. Eller kanske inte stress riktigt, men man känner ju hur tiden liksom krymper.
Det är mycket som ska hinnas med, mycket som ska göras. Man ska hinna träffa allt folk man vill innan flytten, packa och inhandla massor. Herregud va mycket som ska köpas! Iiih! Packningen kommer gå som en dans, jag är världsbäst i packning. Ge mig 2 timmar och det är klart, snyggt och prydligt. Ge mig en timme till så är det uppackat och på sin plats. Let´s just say I don´t like boxes. Ordning och reda ska det vara! #freak
Samtidigt som dagarna tickar ner och man panikar lite över det, så kan man ju bara inte längta mer. 78 dagar känns som imorgon lika mycket som det känns som en evighet bort. Men det är ju inte ens tre månader kvar! Känns som igår vi påbörjade vår nedräkningskalender (ja, vi har en sådan på insidan av ett köksskåp haha) och då var det 108 dagar kvar - det är 30 dagar sedan! Ja, tiden går fort när man har roligt har jag hört. Och det har vi ju onekligen, varenda dag :) Livet är för fint för att tråkas bort!
/Natalia
OMSTART.
87 dagar. Det är vad som återstår av vårt, Philip och Natalias, liv här uppe i Stockholm. Efter många om och men (eller?) har vi kommit fram till att nej, vi är faktiskt inga storstadsbor. Eller, det kanske vi är ibland, i vissa lägen, när man vill. Men det är ju så mycket man saknar trots att man bor i en stad som "har allt". Har den verkligen det?
Både jag (Natalia) och Philip är födda och uppväxta i små samällen. Visst fanns närheten till större städer om man ville, men när man var liten hade man ju inte alltid den där makten att bestämma själv. Ni vet, föräldrar och deras "faror ute i världen". Man fick så snällt nöja sig med vad som fanns i sitt eget område, iallafall där jag växte upp. Men tack vare det lärde man sig uppskatta sånt som man inte ser en skymt av i större städer idag. Folk som hejar på varandra tvärs över gatan till exempel, eller killen på ICA vars familj man faktiskt känner. Ljudet av ett "Oj, ursäkta!" när någon råkar gå in i dig på gågatan är inte något du hör här i Stockholm kan jag lova. Den här personliga, mysiga och liksom varma atmosfären som finns i en mindre stad, man liksom saknar den kan jag tycka.
Så, om 87 dagar lämnar vi kalla Stockholm bakom oss och beger oss mot södra Sverige och skånes varma lanskap. Vi har hittat en helt fantastisk, perfekt lägenhet som vi är totalt nedkärade i. Den ligger i Victoria Strand, ett nybyggt (sommaren 2011) område i det natursköna kustsamhället Vejbystrand. Åh, klingar det inte vackert? Vejbystrand ligger i Ängelholms kommun i norra skåne, och har allt vi känner att vi behöver. Invånarna i Vejbystrand uppskattas till ca 2700, vilket är skönt och not too crowded :) Närmsta stad är Ängelholm ca 15 minuter bort, sedan ligger Helsingborg i all sin prakt ytterligare 15 minuter bort. Vill man ha mer än så finns ju hela Europa runt hörnet! I Vejbystrand finns en ICA-butik, ett par hårsalonger, en pizzeria, en hamn med två hamnkrogar, en blomsteraffär, ett Internet-café (haha!) och tillochmed en egen fotbollsklubb! Dessutom finns flygplatsen på bekvämt avstånd endast 10 minuter bort, och närheten till familjen ska vi inte tala om! Vi känner oss så bortskämda och befinner oss fortfarande i en slags drömliknande trans. Det är svårt att förstå att vår lägenhet faktiskt står där nere och väntar på oss just nu!
Vad jag vill få sagt med allt detta är att vi känner oss väldigt nöjda, eller mer än nöjda, med vårt val av boende. Vi kommer med största sannolikhet aldrig flytta från skåne igen utan vi tror och vill satsa vår framtid där nere. Vi känner att vi kommer till ett samhälle vi verkligen får vara en del av och som vi får engagera oss i vilket vi båda längtat mycket efter. Det är en slags bekräftelse kan man säga, att veta att man kommer till ett ställe där folk kommer känna igen en och veta vem man är, och där man vet att allt man ger får man tillbaka. Det är en win-win!
Nedan följer några bilder på natur, vår lägenhet (bottenplan) och vårt område Victoria strand under uppbyggnadsfasen.
Häng med i bloggen för att följa med på vår resa innan, under och tiden efter flytten. :)
/Natalia
Både jag (Natalia) och Philip är födda och uppväxta i små samällen. Visst fanns närheten till större städer om man ville, men när man var liten hade man ju inte alltid den där makten att bestämma själv. Ni vet, föräldrar och deras "faror ute i världen". Man fick så snällt nöja sig med vad som fanns i sitt eget område, iallafall där jag växte upp. Men tack vare det lärde man sig uppskatta sånt som man inte ser en skymt av i större städer idag. Folk som hejar på varandra tvärs över gatan till exempel, eller killen på ICA vars familj man faktiskt känner. Ljudet av ett "Oj, ursäkta!" när någon råkar gå in i dig på gågatan är inte något du hör här i Stockholm kan jag lova. Den här personliga, mysiga och liksom varma atmosfären som finns i en mindre stad, man liksom saknar den kan jag tycka.
Så, om 87 dagar lämnar vi kalla Stockholm bakom oss och beger oss mot södra Sverige och skånes varma lanskap. Vi har hittat en helt fantastisk, perfekt lägenhet som vi är totalt nedkärade i. Den ligger i Victoria Strand, ett nybyggt (sommaren 2011) område i det natursköna kustsamhället Vejbystrand. Åh, klingar det inte vackert? Vejbystrand ligger i Ängelholms kommun i norra skåne, och har allt vi känner att vi behöver. Invånarna i Vejbystrand uppskattas till ca 2700, vilket är skönt och not too crowded :) Närmsta stad är Ängelholm ca 15 minuter bort, sedan ligger Helsingborg i all sin prakt ytterligare 15 minuter bort. Vill man ha mer än så finns ju hela Europa runt hörnet! I Vejbystrand finns en ICA-butik, ett par hårsalonger, en pizzeria, en hamn med två hamnkrogar, en blomsteraffär, ett Internet-café (haha!) och tillochmed en egen fotbollsklubb! Dessutom finns flygplatsen på bekvämt avstånd endast 10 minuter bort, och närheten till familjen ska vi inte tala om! Vi känner oss så bortskämda och befinner oss fortfarande i en slags drömliknande trans. Det är svårt att förstå att vår lägenhet faktiskt står där nere och väntar på oss just nu!
Vad jag vill få sagt med allt detta är att vi känner oss väldigt nöjda, eller mer än nöjda, med vårt val av boende. Vi kommer med största sannolikhet aldrig flytta från skåne igen utan vi tror och vill satsa vår framtid där nere. Vi känner att vi kommer till ett samhälle vi verkligen får vara en del av och som vi får engagera oss i vilket vi båda längtat mycket efter. Det är en slags bekräftelse kan man säga, att veta att man kommer till ett ställe där folk kommer känna igen en och veta vem man är, och där man vet att allt man ger får man tillbaka. Det är en win-win!
Nedan följer några bilder på natur, vår lägenhet (bottenplan) och vårt område Victoria strand under uppbyggnadsfasen.
Häng med i bloggen för att följa med på vår resa innan, under och tiden efter flytten. :)
/Natalia
