Ja. Så tror jag att han känner det, vår lilla älskade Mio. Att någon rånat honom på hans mandom. Stackare! I förmiddags åkt vi med Mio till Mälarhöjdens veterinärpraktik för att kastrera honom. Vi vill inte avla på honom så då fick det bli såhär. Men fyy... Som det skär i hjärtat att se honom såhär. Det är ju väldigt tydligt att han inte gillar situationen. Han är arg på oss, men han skriker ju inte som man är van vid när någon är arg, utan han kör med silent treatment och utstirrningsmetoden. Känns så hemskt! han tassar runt och tycker den där struten är jättehemsk, samtidigt som han är så groggy efter det lugnande medlet att han knappt orkar hålla ögonen öppna. Nyss ställde han sig och stirrade på mig och långsamt, långsamt seglade huvudet mot marken tills han la sig platt på mattan. Lilla plutten.. Men det går över snart, det vet man ju, så det är bara att härda I guess. Vår bebis.